Om Jonstorp Hockey
KLUBBENS HISTORIA!
På sammanträdet den 26 mars 1950 beslöt man i Jonstorps Idrottsförening att ta upp ishockey på programmet. På hösten samma år ansöktes om medlemskap i Svenska Ishockeyförbundet.
Alla som började med ishockeyn kom från bandylaget så skridskoåkningen klarade man med glans men det var sämre ställt med skyttet. Dels var klubborna för långa och otympliga (tyckte våra vana bandyspelare) och dels var träningen enbart sporadisk och då skedde den på Brännan (isbana i skogsdungen mellan Jonstorp och Farhult). Första säsongen spelades bara bortamatcher, medan man till kommande säsonger fick hyra Rögles rink för sina hemmamatcher.
Den första matchen spelades den 24 jan 1951 mot Mörarps IF uppe i Skånes Fagerhult då Jonstorp inte hade en egen isbana. Utrustningen bestod av fotbollsbenskydd, träningsoverall med fotbollsbyxor utanpå och keps, klubborna var så styva att det var omöjligt att slå sönder dem. Efter första perioden låg man under med 0-1, men lyckades kvittera i den andra. Det konstiga var att domaren blåste av spelet så fort våra iskrigare gick till anfall och ingen förstod varför. I pausen efter andra perioden talade domaren om för spelarna att pucken måste spelas in över blå linjen innan någon egen spelare åkte in - offside var ett okänt begrepp för våra killar. I tredje perioden lossnade spelet och segersiffrorna skrevs till 11-2.
Första laguppställningen: Erik Vallin, Allan Svensson, Stig Gudmundsson, Sven Jönsson, Åke Svensson, Knut Klitte, Åke Hammarlund, Malte Jönsson, Kurt Magnusson, Sven Magnusson, Kurt Gudmundsson.
Redan vid årsmötet 1945 tillsattes en isbanekommitté. Det dröjde dock till 1951 innan mötet enhälligt beslöt att anlägga en naturisbana. Denna blev bestämd att ligga i Tunneberga och kommittén skulle framkomma med kostnadsförslag. Den 26 oktober 1953 antogs förslag om byggande av ishockeybana. Kostnaden beräknades till 8,500: -. På sammanträdet den 3 november samma år ändrades dock platsen till där isbanan ligger idag. Arbetet färdigställdes under vintern och kostnaden uppgick till 10,268:11: - plus allt frivilligt arbete.
1953 då naturisbanan hade anlagts lät resultaten inte vänta på sig. Jonstorp vann sin serie och gick upp i Skåneseriens div.1. Denna säsong fanns både reservlag och juniorlag. Det var ett enormt intresse från bybornas sida för ishockey på den tiden. Man hade mestadels 600-700 åskådare på matcherna och när Rögle eller IFK Helsingborg kom på besök var det uppåt 1500 åskådare. Ekonomin var god tack vare de stora publikintäkterna och spelarna samlades ofta på Tomtelund efter matcherna där man bjöds på "fika".
Under de kommande åren gjordes små förbättringar och justeringar på och runt isbanan. Det dröjde dock ej länge förrän förslag på konstfrusen isbana väcktes och inte oväntat var det Lennart Johansson som låg bakom idén. Ett möte hölls den 11 mars 1957 med speciellt inbjudna, bl.a. representanter från Svenska Ishockeyförbundet, kommunen och AB Gramkyl. Idrottsplatskommittén hade gjort upp kostnadsberäkning och finansieringsplan. Man beräknade kostnaden till 200,000:-. Man bildade stödföreningen för Jonstorps IF:s konstisbana som skulle arbeta för att genomföra projektet. Man började sälja andelar till idrotts- och ishockeyintresserade människor och snart hade man fått ihop så mycket att projektet kunde ros i hamn. Med hjälp av ett mindre lån och med medel från damsektionen täckte man kostnaden för den konstfrusna isbanan.
Under hösten 1957 sköt arbetet fart. Där fanns en otrolig entusiasm för projektet och inte mindre än 7 000 frivilliga arbetstimmar lades ner. 40 personer arbetade i genomsnitt varje kväll med banan. Man arbetade i sex arbetslag: torkning, svetsning, möjning, asfaltering och utläggning av rör (inte mindre än 2 mil rör användes). I det sjätte arbetslaget jobbade de allra minsta, mellan 8 och 12 år, med att röja skog för läktare. Detta projekt och den anda som rådde under byggnationen rosades enormt i pressen. Exempelvis uttryckte man sig så här:"Unikt i sitt slag", "Bragd", "Minsta plats som vågat sig på ett sådant projekt", "Sveriges billigaste konstfrusna isbana slår alla med häpnad", osv. Den 4 december samma år kunde vice ordföranden i Svenska Ishockeyförbundet R:et Eklöv inviga Sveriges 14:e och Skånes 2:a konstfrusna isbana. Citat ur hans tal: "Det är sådana bragder som gör svensk idrott av idag". Lennart Johansson hyllades framför alla andra som mannen bakom verket. Ordföranden i stödföreningen, Viggo Vallin, höll hälsningsanförande till en publik på inte mindre än 2 000 personer. Invigningsceremonin avslutades med att seniorlaget spelade mot Elfsborg och vann med 6-5.
Laget bestod av: Nils Åkesson, Kurt Gudmundsson, Jan Lantau, Olle Pettersson, Lars Ekelund, Kenneth Lundgren, Sten Inge Gudmundsson, Bertil Nilsson, Sten Inge Hansson, Leo Partanen, Leo Karjalainen, Knut Klitte och Stig Gudmundsson.
